# 12 Oktober Give up tomorrow

Give Up Tomorrow amerikansk prisbelönt dokumentär från 2011; ytterligare en bra dokumentär i SVT:s ypperliga dokumentärfilmsatsning Dox. ”1997 greps den 19-årige filippinske studenten Paco Larrañaga, anklagad för kidnappning, våldtäkt och mord. Offren var systrarna Marijoy och Jacqueline Chong. Trots tydliga bevis på Pacos oskuld, inklusive ett fyrtiotal vittnesmål och fotografier som visar att han befann sig långt från brottsplatsen, står domen fast. Dox: Give up tomorrow är på samma gång mordmysterium, rättegångsdrama och en exposé över korruption på nationell nivå.”

# 11 Oktober Allt eller Inget

Allt eller Inget (The Full Monty) brittisk komedi från 1997. Filmen handlar om sex helt vanliga jobbarkillar i staden Sheffild i norra England. Stålverket är den största arbetsgivaren i trakten och när den tvingas säga upp de flesta av sina anställda, blir många arbetslösa och tvingas desperat att hitta andra ankomster. Särskilt viktigt är det för Gaz, spelad av Robert Carlyle, som inte vill förlora vårdnaden om sin son. Han får idén att sätta ihop en strippshow tillsammans med några andra arbetssökande, trots att de allihop saknar i stort sett allt som krävs, utom möjligen charm. De kan inte dansa, de är inte unga, de är inte snygga, men de har bestämt sig för att genomföra showen. Filmen handlar framförallt om vänskapen som växer fram mellan de sinsemellan mycket olika männen och om att hitta modet inom sig att möta svårigheter och övervinna dem. Efterhand växer hoppet och livgnistan hos männen. Till slut blir de tillsammans så modiga att de faktiskt vågar visa ”allt” inför en jublande kvinnlig publik. En film som knockar dig med charm, brittisk humor och en massa bra musik. Genomgående bra skådespelare med bra timing.

# 10 Oktober Attenberg

Attenberg (2010) av grekiska regissören/manusförfattaren Athina Rachel Tsangari (också med på ett hörn i närbesläktade filmen Dogtooth). Attenberg är Filmstudions tredje film under höstterminen. Filmen inspireras av den brittiske naturfilmeren Sir David Attenborourghs naturfilmer - det är han som slarvigt uttalad blir Attenberg. Tonen är iaktagande, registrerande, inte det minsta känsloladdat. Så här står det om filmen; Marina, 23 år, lever tillsammans med sin pappa som är arkitekt, i en traditionell grekisk industristad vid havet. När hon upptäcker att mänskliga beteenden är konstiga och främmande, distanserar hon sig från livet. I stället väljer hon att observera alla dessa beteenden genom Sir David Attenboroughs filmer om gorillor, och från sin enda väninna, Bella. ”

Bella ger ingående lektioner i tungkyssandets svåra konst och flickorna spexar till det med olika Monty Python lika ”funny walks”. Marina studerar mer än hon praktiserar när det gäller sex och mänskliga relationer, även om en man hon möter på jobbet erbjuder möjligheter. Annars är Marina med sin cancersjuka pappa som hon har en nära relation med.  Detta ska vara en distansierad, djup skildring om unga kvinnor i den övre medelklassen i ett sönderfallande Grekland. Men nej, jag blir inte berörd, engagerad eller intresserad.

# 06 Oktober Pink Saris

PINK CHADDIS dokumentär från 2010 av brittiska dokumentärfilmaren Kim Longinotto (Sisters in Law, Rough Aunties). Filmen handlar om det enorma motstånd som den som slåss för kvinnors rättigheter på Indiska landsbygden ställs inför. Här representerade av den kastlösa Sampat Pal som grundat kvinnoföreningen Pink Saris.

Så här står det om filmen; ”I sina rosa saris går de fram. Kvinnorna i ”det rosa gänget” som med sin karismatiska ledare Sampat Pal Devi i spetsen kämpar för kvinnorna från den allra lägsta kasten i Indien. ”If you’re shy, you’ll die” är en av ledstjärnorna för kvinnorna, som drar stor uppmärksamhet till sig när de löser konflikter för öppen ridå, på gator och torg med allmänheten som vittne. Den internationellt uppmärksammade och mångfaldigt prisbelönta brittiska dokumentärfilmaren Kim Longinotto skildar det omvälvande arbete som dessa orädda kvinnor utför. Filmen är samtidigt ett porträtt av Sampat Pal som själv blev bortgift vid tolv års ålder och som mot alla odds kämpat sig till den ställning hon har idag.”

Pink Saris är en dokumentär som skildrar de mest utsatta av alla; kastlösa kvinnor i en liten landsortsstad i Uttar Pradesh, norra Indien. De är bokstavligen beroende av sina män o svärfamiljer för att klara  livet. Därför får de också vara beredda på att stå ut med både misshandel, svält, hårt arbete och våldtäckt av makens familjs manliga medlemmar. Sampat Pal, som grundat kvinnoföreningen “Gulabi Gang” (“pink gang”) och är filmens centralfigur, är själv en kastlös kvinna som slagit sig fram mot alla odds. Hon blev bortgift som 12 åring och sedan när barnen var små, slängdes hon ut av sin svärfar för att överleva på gatan. Hon är en stark, kaxig kvinna med munläder. Hon kan vara både tuff, gapig och självömkande. Men hon är också mycket modig,  varmhjärtad och står alltid på kvinnornas sida – beredd på en fajt!  Jag kan bara säga – wow vilken film! Empowerment. Man berörs av denna mycket mänskliga, starka kvinna som vägrar att backa för de patriarkala mönstrena utan istället hotar med att klå upp de som utmanar henne. Man berörs också av alla de kvinnoöden som visas. Den här dokumentären går rätt in i hjärtat.

# 02 Oktober Hippieland

Svensk dokumentär från 2011, Filmen handlar om ett återuppväckt intresse för att leva nära naturen i en ekoby i Dalarna – om visioner, men också om konflikter med samhället.

Så här står det om filmen; Filmen Hippieland tar avstamp i hippiekollektivet Skogsnäs som har svårigheter att överleva då skolan läggs ner. Filmaren Håkan Berthas och hans dotter Tekla Berthas Melin ger sig ut i Sverige för att hitta en ny grön våg.

Jag har hört så mycket om Skogsnäs av en väninna de senaste åren, så jag bänkade mig förväntansfullt inför den här dokumentären. Mycket riktigt tar dokumentären avstamp i Skogsnäskollektivet, som bildades 1973 av ett gäng grönavågare från Stockholm. Idag bor cirka 50 personer i byn, men skolan i byn (benämnd Sveriges första friskola) måste läggas ner, då det finns för få barn i byn. Sedan hoppar filmen vidare i det jag tolkar som en jakt på något som kan tänkas vara en modern Skogsnäsanda. Filmarna hamnar i en by i Dalarna (Skattungbyn). Också här finns glesbygdsproblematik men här öppnas en friskola och byn har en medlemsägd butik. Här finns också ett gäng ungdomar som bestämt sig för att leva alternativt och därför vill bygga en ekoby med ett ”jordskepp” dvs ett hus av bildäck. Riktigt vad ett jordskepp är förklaras aldrig. Dokumentären följer ungdomarna och vi får ta del av de problem de stöter på. Det finns både inre stridigheter om ekonomi och arbetsfördelning och yttre motstånd i form av allt mer kritiska grannar i byn, som hindrar projektet. Kommunen är dock på byggarnas sida.

Tyvärr blir det, trots ett aktuellt och mycket samtida ämne som debatteras globalt, och det faktum att jag faktiskt är intresserad av temat, snabbt tråkigt och jag börjar fingra på fjärrkontrollen för att byta kanal redan efter 8 minuter. Det är lovvärt att vilja skildra en önskan att leva alternativt och ta vara på jordens resurser, men helt ärligt, det här känns som en folkhögskolefilm där man tagit med kameran och filmat kompisarna in aktion och sedan lagt till en viss ramhandling och en del arkivmaterial. Den här filmen skulle ha allt att vinna på en tilltajtad klippning och bättre ljud(!!!). Vi får aldrig lära känna ungdomarna närmare. Vilka är de? Vad är deras drivkrafter? Vad är deras drömmar? Vad vill de uppnå? Jag känner inget engagemang, det finns inget att hänga upp storyn på eller något som berör tittaren. Jag skulle önska att de faktiskt visades  så intressanta, tankeväckande och kloka som de säkert är.

Efter ett tag hoppar vi tillbaka till Skogsnäs och plötsligt vaknar filmaren och materialet till liv. Ett stråk av engagemang och liv dyker upp och här känner man att det finns ett bultande hjärta som slår för det lilla kollektivet. Här borde filmarna stannat upp och fördjupat vad de ville förmedla. Slutet av filmen rinner i ett jaha, inga svar, inga konklutioner, inte ens en vettigt ställd fråga . Som det är nu blir det en film för de redan insatta. En film som kunde blivit en engagerad debattinlaga för en av vår tids viktigaste frågor, blir tråkigt nog för mig bara ett slag i luften.

# 01 Oktober Black Swan

Black Swan (2010)  Natalie Portman fick en verkligt välförtjänt Oscar för sin huvudrolls prestation. Mycket gripande, välgjort och nervigt.

# 29 September Möte i Toscana

Möte i Toscana (2010) orginal titel Certified copy. Den iranske regissören Abbas Kiarostami placerar sin första utländska film, ett laddat relationsdrama, mitt i det sköna Toscana. Det kuriösa och spännande med ”Möte i Toscana” är att Kiarostami hela tiden vill skapa en osäkerhet hos åskådaren om autenciteten i det man ser. Det är modigt och annorlunda, men dock inte alltid helt lyckat. Intressant och udda spel med men den gnälliga tonen förtar känslan. Med Juliette Binoche som briljerar på 3 olika språk